Humör

Det är konstigt hur folk känner än, även om man inte setts på hundra år...
 
Varför detta för?
esch Johanna man förlorar mycket mer än så, saker kommer och saker går
Anmäl · 10:26
Hallå? DET VAR MIN BEBIS?! HAR DU HAFT DJUR?!
Anmäl · 10:28
ja faktiskt två små valpar när jag gick på john bauer gymn.. ena stack för att gotta sig, den andra bor nu i göteborg och har  förlovat sig redan
Anmäl · 10:35
du är rar du <3<3
 
(han menar mig och Louise) Vi tre satt ihop på gymnasiet mer eller mindre... underbara tider.

Uttårkad

Kan man bli uttårkad av att gråta? I natt, satt min mamma och höll om mig och var vaken för min skull... jag vet inte när jag gick och la mig... men det var långt efter 03... och där satt min mamma även fast hon ska upp 05:00. Hur kan jag ha en sådan tur i oturen?

Jag sörjer min hund. Han är det mest fantastiska varelsen jag någonsin har mött och jag älskar honom mer än allt... varför ger jag då upp honom? Det kommer inte funka att pendla honom mellan två städer, det kommer inte funka att jag ska ha mina regler och han sina? Vad är bäst för hunden?

Jag gråter fortfarande... en lipsill är vad jag är... jag kan inte sluta. Jag vet att jag kommer ångra detta i resten av mitt liv. Men jag måste.

Jag satt hos Emanuela igår, vi satt och kollade på valpar... det kommer förmodligen flytta in en ny varelse i mitt hem som BARA är min. Den kommer få det bästa hemmet någonsin. Men jag väntar, för jag vill inte impulshandla en hund... tänk om jag försöker fylla Lucifers plats? Ingen kommer göra det. Så jag får vänta, så jag köper av rätta skäl. Det är inte mer än rätt.

Farväl min älskade, älskade vän.

Lite nytt och fräscht

 
 
 
Sitter på jobbet med första kaffekoppen för dagen. Blev så shoppsugen att jag surfade in på Nelly.com. Hittade dessa raringar som gärna hade fått hänga i min garderob. Som alla vet, så jobbar jag sjukt mycket och blusar är ett måste. Men till vardags älskar jag den slappa stilen, med stora tröjor.
 
Nej nu får jag fortsätta jobba, puss på er!

Rökning dödar

 
 
 
En liten demostration av vad jag tycker om rökning. Till hjälp har jag min underbara vän (som idag fortfarande är rökare) Louise Johansson.
 
Jag har faktiskt (seriöst) drömt ett flertal gånger om att jag dör i cancer på grund av rökning. Skillnaden är att jag röker inte? MEN, det är sjukt många som dör varje år av passiv rökning. Vi får alltiså i oss rök, utan att vi själva har valt det?
 
Efter en slutsats av WHO, dör 600 000 personer om året av passivrökning, av dessa är 165 000 barn. Detta betyder att 1 person av 100 dör i rökning i världen, hela tiden.
 
Jag citerar "Nästan 60 procent, 379.000, av dem som dör av passiv rökning dör i olika hjärtåkommor, 165.000 dör av sviktande andningsförmåga, 36 900 av astma och 21.400 av lungcancer. Passiv rökning är, speciellt för barn, en mycket vanligare dödsorsak i fattiga länder än i rika. I höginkomstländer i Europa dog 71 barn och 35 388 vuxna i följder av passiv rökning." 1
 
Forskarna yrkar på förbud mot rökning i offentliga miljöer för att minska dödsrisken för icke-rökare. Vi har inte valt det!
 
"I Sverige beräknas antalet offer för passiv rökning ha minskat från ungefär 500 till runt 200 om året genom lagen om rökförbud på krogen"1
 
Dock har ju till exempel Lipz i Trollhättan ett rökrum, vilket betyder att alla krogar inte förbjuder rökning inomhus.
 
Jag som icke-rökare, tycker att detta är helt ofattbart. Här under finns lite länkar, som jag tycker är värda att kika på.
 
Källa:

precious words

 
 
Jag hade inte tänkt skriva något. Bara låta allting vara. Men det är så svårt. Så svårt. Jag vet inte hur jag hade klarat det utan alla, tack för erat stöd.

Så jag ska helt enkelt skriva allting jag är tacksam för istället.

Jag är tacksam för att jag har en så fin familj som alltid finns där när det behövs!
Jag är tacksam över att jag har ett sjukt roligt och inspirerande arbete.
Jag är tacksam över att jag inte är ful.
Jag är tacksam över att jag bara är 21 år.
Jag är tacksam över min valp Lucifer, ingen ska få ta dig ifrån mig <3
Jag är tacksam över mina kollegor.
Jag är tacksam över att jag arbetar i Göteborg.
Jag är tacksam över att jag alltid är välkommen hos mina föräldrar <3

Tack Pappa och Daniel för att ni tog er tid och hjälpte mig!
Tack Lena, som är den underbaraste i världen som kunde ta Lucifer.

Nu måste detta bli bra, det kan bara bli bättre!

Onödig fakta

Hejhej!

Idag har jag varit iväg på lunchen och träffat min mamma och hennes vännina. Vi åt brasiliansk mat idag. Ganska gott faksiskt, fast en jaa, vad har balsamico för smak? Det kändes som att det var balsamvinäger i allt jag åt.

Under lunchen berättade jag att Lena (kristoffers mamma), tänkt sticka en go filt till mig, men att jag ännu inte har hittat det rätta garnet. Så efter lunchen visade mamma mig en bra garnaffär. Och jag beställde 15 rullar, så Lena sade att den borde vara klar tills min födelsedag :D JIPPIE! Den kommer bli sååå snygg!

Visste ni att man tillbringar 6 månader av sitt liv på toaletten?

Det viktigaste med en lyckad säng är kuddar. Det är supersnygt att även lägga till en filt. Just nu är det modernt med stickat

 

Jobbet

Hej allihopa!

Sitter och bloggar från jobbet idag och tänkte mer eller mindre bara säga hej!

Vår hund opererades igår och allt ser jätte fint ut. Så vi kommer förmodligen kunna ställa ut honom den 25 november. Han var jätte groggy när vi kom hem och sov mest hela dagen. Dock kom all överskottsenergi på kvällen och han sprang mest runt och kastade sina leksaker överallt.

Behöver verkligen färga håret. Haha

Att lämna

Hejsan alla kvällspigga!

Sitter här i soffan och kollar på family guy med familjen (Kristoffer och Lucifer). Imorgon ska vi lämna våran bebis på sjukhuset. Han ska opereras.

Vi hoppas att vi får hem honom imorgon. Lena har förberett oxfilé till honom och bacon (hans favorit), som han ska få när han piggnat till.

Hoppas ni sover gott i natt.

Kommer nog ta ett tag tills jag somnar i natt. Är så nervös! Bara han blir bra igen!!!

Lycka


Kärlek

Hej allesammans!

Idag vaknade jag med en fruktansvärd huvudvärk vid 05:00. Så idag blir det att vara hemma. Måste ändå gå på både valp och ekonomikurs. Jag betalar ju för det!! Ajajaj.

Här är ett jätte sött kort på Kristoffer och Lucifer, när lucifer bara var 7 veckor gammal.

Njut av kortet! Nu måste jag iväg!

Nöja sig

Hej alla vackra människor!
 
Idag fick jag verkligen lust att dra till med ett inlägg. Snackade med en gammal kompis om kärlek och ett gammalt inlägg jag skrev för länge sen om att man inte ska vara rädd för att lämna saker bakom sig. Så som vänner, förhållanden eller kanske till och med en familjemedlem.
 
Vi alla har fel och brister - jag har stora! En av mina största brister är hur jag avslutar förhållanden. Jag är så rädd för att göra slut - då jag inte vet om det kommer något bättre. Hellre tillsammans en utan? Men ska det verkligen vara så? Så många jag känner som står ut i förhållanden som de verkligen egentligen inte kan se sig själva befinna sig i - låta dag bli till vecka och månad bli till år och ändå vara kvar i samla destruktiva vardag. Varför?
 
Jag tror det är för att man vill inte vara själv utan att ha valt det. Hänger ni med? Ni vet alla hur skönt det kan vara att vara ensam hemma i ett gott bad och ligga och läsa en bra bok. Mmm. Men att ligga hemma i badet för att man inte har något val? Det är mindre kul. Jag tror det är där vi hämmar oss. Vi är så vana vid att alltid ha någon vid vår sida, någon att bolla idéer med, någon som frågar när man kommer hem - någom som faktiskt bryr sig. Att tanken på att vara själv blir så hemsk att man hellre stannar kvar.
 
Jag har suttit där flera gånger faktiskt och jag undrar alltid "hur hamna jag här"? "det som var så himla bra"? "varför kan det inte bli som förr"?
 
Jag tror det att varje gång man sårar sin partner, så glider man ifrån varandra lite grann. Till slut blir hålet så stort, att man inte kan nå varandra längre. Samtalen blir kortare, man äter oftare framför tv:n. Skämten kommer mer sällan och sura blickar kommer oftare. Man tappar tron till varandra. Den som förr var så underbar, upptäckte man inte var så underbar trots allt. Den personen hade fel och brister - precis som jag. Men man älskar personen så mycket att man håller kvar allt man har och fast att man vill berätta hur omtänksam personen är - känner man att den inte ser hur omtänksam jag är - att man inte vill berätta det man ser. Därför kommer de bra samtalen allt färre gånger - när de väl dyker upp blir man så förbryllad att man inte tar det på allvar. En komentar senare och det var förstört igen. En ond spiral som bara slutar då någon vågar ta steget och gör slut.
 
Jag har alltid beundrat min syster. Hon träffade sin pojkvän när hon var 16 och det är tillsammans än idag och har 2 barn, hus och två fina katter. De reser, de skrattar och skämtar hela tiden (har bott med dem, så jag vet) - de är lyckliga. Varje gång känner jag - att så vill jag också ha det. Så lätt. Så frågar jag min syster och säger - vadå lätt? Det är inte lätt. Vi försöker bara mer än andra, vi vill lyckas, vi vill leva tillsammans i resten av våra liv - vi vill.

Är det de det handlar om? Viljan? Styrkan? Eller har dom bara haft sån otrolig tur att de fortfarande är kära efter 16 år?
 
Ibland kan jag bokstavligt talat hata min pojkvän, samtidigt som jag aldrig någonsin utvecklats så mycket som person med någon. Jag kan säga ifrån, stå för mina tankar och känslor. Jag kan dela med mig av mina värderingar och åsikter. Jag finns. Jag kommer alltid älska Kristoffer för det, alltid. Han har alltid hört mig. Om det så handlar om toalettpapper eller politik. Jag tycker att jag har tur och jag hoppas att jag alltid kommer tycka det! Jag hoppas att jag aldrig kommer vilja hitta den andra gräsmattan. Vi har haft det väldigt bra det sista. Även om vi också har våra berg och dahlbanor. Så har jag faktiskt aldrig haft det såhär bra med någon annan tidigare. Jag har aldrig fått lov att vara bra i något annat förhållande. Men nu är jag det! Grym faktiskt ;) Bra jobb, snygg lägenhet, snygg pojkvän och otroligt underbart, vacker, söt och busig liten hund. Mina vänner är toppen också! Speciellt mina nyfunna här i göteborg!
 
Köss!

RSS 2.0