5:2 dieten

 
 
Sedan ett par månader tillbaka har min mamma, Eva, kört något som heter 5:2 dieten. Hennes resultat är helt fantastisk. Hon har gått ner flera kilo, hon är piggare och ser fräschare ut och hon säger att hon inte alls är lika sötsugen.
 
När mamma berättade om dieten, var jag inte helt övertygad. Hon berättade att hela hennes kontor (hon arbetar med döva och hörselskadade) sett en granskning om just 5:2 dieten, som allihopa var snabba med att haka på. Denna diet är inte framtagen för att gå ned i vikt utan för att få ett längre och hälsosammare liv. Enligt henne var den framtagen för att få en minskning av delade celler sammt ett lägre värde av kolesterol - och IGF1-värde. När dessa värden stabiliseras skall vi vara mindre mottagliga för sjukdommar som hjärt - och kärlsjukdommar samt cancer.
 
Inte illa? Enligt viktcoachen Maria Tegnér - Skribent hos tidningen Må bra, är människan inte byggd för att ständigt ha tillgång till mat. Utan att människans kropp är byggd för att fasta. Förr i tiden, på stenålderns tid jagade vi och ibland fick vi helt enkelt vänta med att äta. Vissa dagar kunde vi frossa i nyjagat kött och fisk, medan andra dagar fick vi fylla magen med bär och rötter.
 
Dieten går ut på att man äter normalt 5 dagar i veckan. Med andra ord, kött, fisk, potatis, pasta, ris, grönsaker och bär. Sen väljer du 2 dagar i veckan som du enbart får klara dig på 500 kcl. Du kan välja att sprida ut 500 kcl på dagen, eller välja att äta 2-3 måltider med få kcl. Min mamma hade en favorit som hon körde som lunch vid fastdagar, hönsbuljong i varmt vatten och rivna morrötter. På kvällen tog hon en knäckemacka. Under dagen drack hon mycket vatten. Här gäller det att inte småäta :)
 
Vad tror ni om denna diet? Är det något för er? Jag skulle klara den galant då jag har ett relativt stilla sittande jobb. Dem som använder kroppen mycket i jobbet blir förmodligen de två fasta dagarna mer svåra att hantera.
 

Unik skidanläggning

Nordic Wellness skall bygga en 46 000 kvadratmeter stor anläggning för inomhusskidåkning. Helt fantastiskt!

Detta skall byggas i Kviberg, nu kommer vi att kunna åka skidor året runt. Anläggningen kommer även innefatta skola, restaurang, gym, skadeklinik och konferens.

Massa plus till Nordic Wellness!

Attraktionslagen

Sökte lite på klängig på google idag, jag har många vänner som känner sig som det och även JAG känner mig det ibland. När blir det för mycket? Vart går gränsen?

Jag vet att man alltid ska tänka på sig själv i första hand. Men som min mamma är referens på, så har jag inte så svårt att tänka på mig själv, många uppfattar mig som rätt "egoistisk". Men jag tycker om mig själv och vill det bästa för mig själv. Därför vill jag också att mina nära och kära mår bra, för då får jag en typ av tillfredställelse. Faktiskt. Egoistiskt som fan. :)

Nu vill jag inte ha tillbaka något av mina ex. Men jag förstår ju ändå vad den här personen försöker förklara och jag tycker att den här Irina är riktigt klok. Först är frågan och sen svaret av Irina.


 

"Hej Irina! Jag har en fråga angående attraktionslagen. Jag skrev till dig tidigare och frågade om jag kan få mitt ex tillbaka. Nu har det hänt lite saker, jag mådde superbra och tog verkligen hand om mig själv. Efter en tid ringde jag och frågade om vi skulle träffas, han svarade ja och vi sågs. Det var jättetrevligt och han visade starka signaler på att han fortfarande är kär, faktum är att han till och med kysste mig och pratade om att ge oss en andra chans. Det kändes förstås bra men nu har det gått två veckor och jag har inte hört av honom.

Och här kommer själva frågan: själv vågar jag inte ringa honom, dels för att jag är rädd att bli sårad och dels för att jag inte vill uppfattas som klängig. Min klängighet var anledningen till att han gjorde slut och anledningen till klängigheten var att jag var rädd för att förlora honom.

Hur skall jag göra för att inte vara klängig? Han är inte typen som hör av sig till någon, inte kompisar heller, så jag känner att det blir ändå jag som får ringa. Men mitt stora problem är att jag förknippar telefonsamtal med honom med att bli sårad. Hur se man på en sådan situation?

Det känns så konstigt att ha det här problemet för han är min bästa vän och skulle aldrig såra mig med flit. Men när han känner sig kvävd av mitt kläng backar han och det sårar mig. Men om jag förväntar mig att bli sårad varje gång jag ringer honom så fixar ju attraktionslagen det. Och om jag inte ringer är det ju för att jag fokuserar på rädslan över att bli sårad. Hur skall jag tänka istället?"

 


 

Svar: Vad bra att du har börjat lägga större vikt vid hur du mår och tar hand om dig bättre. :-)

Du har alldeles rätt i att attraktionslagen reagerar på din vibration av rädsla genom att sammanföra dig med situationer där du får anledning att känna ännu mer av samma sak. Här kommer ett förslag på hur du kan skifta tankebanorna så att dina förväntningar och övertygelser gynnar dig istället för att vara till besvär.

Låt oss börja med ditt främsta argument: han är inte en sådan som hör av sig till någon, därför måste jag vara den som kontaktar honom.

Koppla nu in logiken: hur kan han utveckla vanan att höra av sig om det aldrig uppstår något behov? Om du och alla andra i hans omgivning tar på er rollen av jägaren, vad blir då automatiskt hans uppgift?

Det smartaste du kan göra för både dig själv och den här killen är att sluta beröva honom den underbara känslan av längtan. Den är motsatsen till känslan av att någon klänger på en och försöker leva genom en. Ge honom en chans att uppleva utmaningens behag. Att få umgås med någon som är självständig, lite gåtfull och vars hela personlighet utstrålar svåråtkomlig exklusivitet kombinerad med ett genuint intresse för honom.

När han träffar en sådan tjej kommer vilda hästar inte att hålla honom ifrån telefonen! Därför att hon är i harmoni med sig själv och därmed en likadan person som han är – emotionellt fri. Så här lyder grundprinciperna:

Men nog om honom. Som du redan gissade handlar allting om dig – och bara dig.

Det är inte en tillfällighet att du stötte på just en sådan här kille. Han har förmånen att lära dig något du behöver träna på – att känna dig fri. Lägg märke till exemplet han föregår med: oberoende av vad du tycker så kör han sitt race. Han umgås med dig när du är ditt bästa jag och när du inte är det, då tar han avstånd istället för att försöka ändra på dig. Det är exakt samma sak som du behöver lära dig.

Du måste bli bättre på att hålla fast vid ditt välmående och låta attraktionslagen leverera det du vill ha – istället för att lämna välmåendet och försöka fånga in människor som, ironiskt nog, hade kommit till dig själva men som nu inte matchar dig pga. av ditt tillstånd.

Bli den du är – resten ordnar sig automatiskt

Man skulle kunna tro att det är killens backande som gör dig olycklig, men så är det inte. Det som orsakar ditt obehag är att du inte lever upp till den nya versionen av dig själv som denna erfarenhet har skapat.

Varenda gång han dragit sig undan har du bildat dig en allt starkare uppfattning om hur ditt liv borde vara. Du har utvecklat en stark preferens för att vara uppmärksammad, åtrådd, älskad osv. Den större delen av dig har redan identifierat sig med allt det här men du, i din fysiska fokusering, fortsätter stirra på kontrasten som orsakade expansionen. Och det sliter dig bokstavligen åt två olika håll, därav smärtan.

Enda sättet för dig att må bra är genom att börja leva upp till den version av dig som du skapat. Den som är uppvaktad, efterfrågad och populär. Den som väljer istället för att bli vald.

Som parentes kan jag avslöja att jag själv råkade falla för en liknande kille när jag gick i gymnasiet. Varje gång vi stötte på varandra ute på stan blev resten av dagen fantastisk. Men trots att vi båda verkade ha lika kul, och han hade mitt telefonnummer, tog han aldrig första steget till nästa träff. Jag själv försökte “råka” befinna mig på samma ställen som han men efter några fler träffar flyttade både jag och han till olika städer. And that’s it. Jag skrev i min dagbok att han var drömmannen i mitt liv och fortsatte roa mig med dem som var medgörligare.

Fem år senare, precis när jag skulle flytta till Stockholm, hörde han av sig out of the blue och berättade att han inte kunde sluta tänka på mig. Alla mina känslor från tidigare vällde upp och jag meddelade glatt att han var välkommen att följa med över pölen ifall han kände för det.

Idén mottogs med stor entusiasm och allt var så gott som klart (jag var halvt euforisk av lycka och halvt nervvrakig av rädsla för att mista honom i sista sekunden)… tills han plötsligt började vela fram och tillbaka. Han började överväga att gå klart sin utbildning, flytta in i en separat Stockholms-lägenhet och sköt därefter upp flyttdatumet med ett år (!).

Då tog jag mig äntligen samman. Det här betydde mer för mig än något annat i mitt liv dittills gjort men jag insåg äntligen att det var mitt eget beroende av honom som satte käppar i hjulen. Så jag lät bli att svara i telefon. Jag lämnade mobilen hemma och drog ut på stan för att ha kul med mina nyfunna kompisar.

Två dagar och fjorton missade samtal senare, fnittrade jag fram ett lättsamt hej och undrade om, den nu ganska orolige, velaren kunde vänta lite medan jag skalade klart moroten jag höll i handen. Veckan därefter var jag lycklig sambo med en kille som var totalt fascinerad av mig och som inte klarade av att titta på en annan kvinna utan att börja tänka på hur mycket bättre jag var. :-)

De flesta skulle påstå att det var mitt beteende som gjorde skillnad men det hela går mycket djupare än så. Mitt beteende var en konsekvens av en mental omställning. Jag gick in i ett “jag är oövervinnerlig” -läge och det var den inställningen som manifesterade sig i fysiska omständigheter.

Jag tog tillbaka makten genom att våga strunta i verkligheten och förvänta mig det bästa. Attraktionslagen kan inte neka mig något om jag inte motsäger det, och hade just den här killen inte matchat min höga vibrationsfrekvens hade jag fått en minst lika fin.

Byt ut JAG VILL mot JAG ÄR

Vad är skillnaden, undrar du. Skillnaden är att det är lättare att tänka och bete sig i enlighet med den man är än med det man önskar att man hade.

Börja se dig själv som en framgångsrik person och låt inte frånvaron av fysiska bevis distrahera. Verklighet MÅSTE ändra sig för att matcha din åsikt om den!

Varenda fysisk detalj vi förnimmar har sin början i ett mentalt koncept, dvs. en idé som någon fokuserat tillräckligt intensivt på och som därför blev stark nog att kunna uppfattas av våra fem fysiska sinnen.

Bevisen på allt du önskar dig finns, men än så länge bara i dina tankar (som tolkas av ditt sjätte sinne, känslorna). Om du vill uppleva dem som en fullfjädrad fysisk manifestering måste du först erkänna dem som sanning, oberoende av vad som händer i din omgivning. Och, viktigast av allt, se dig själv som en aktiv deltagare i denna sanning.

Kom ihåg att du och kärlek inte är två separat enheter. Du ÄR kärlek (frihet, hälsa, välstånd, etc.) och därför graviterar allt som bekräftar det till dig automatiskt – med början i känslan.

När du håller fast vid din egen standard dansar universum efter din pipa. När du tappar fokus på den du är och försöker anpassa dig efter vem andra är, då blir både de och du själv missnöjda.

Här är ett av mina favoritmotton som du gärna får låna:

Betyder det att jag måste bryta kontakten med den här killen?

Nej. Men du måste frikoppla ditt välmående från honom. Om han kan vara kvar i ditt liv utan att behöva förändra sitt beteende – om han, precis som han är nu, inte hindrar dig från att se dig själv som älskad och åtråvärd, låt honom vara kvar. Om inte – ta ett aktivt beslut. Du behöver varken berätta eller förklara det för honom eller någon annan. Beslutet finns till för dig och det enda du behöver göra är att leva i enlighet med det.

Poängen är att du VÄLJER din väg framåt istället för att automatiskt reagera på vad han vill. Om du fortsätter räkna honom som vän måste det ske utifrån en känsla av att du ser ett värde i vänskapen, inte för att du är tvungen att finna dig i den rollen eftersom han inte låter dig vara mer än så.

Jag har själv några vänner som inte är speciellt bra på att ta kontakt. Orsaken till att jag ändå anser dem vara en del av mitt liv är att vi har så fantastiskt kul när vi råkar träffas. Så länge den tid vi tillbringar tillsammans känns som en ömsesidig glädje (vilket innebär att de är minst lika entusiastiska som jag) är det ok, men jag kallar sådana här slags “vänner” för vad de är – flavor of the day. Eller dagsländor. De som står mig nära är lika måna om att boka in träffar som jag är.

Jag hoppas att dessa rader har skapat lite klarhet i dina funderingar. Och att du alltid kommer ihåg hur fantastiskt du mår när du mår bra. Och att du aldrig mer överlåter makten över ditt liv till något annan.

Lycka till med allt & be happy! :-)


RSS 2.0