outspoken

 

Jobbade igår och kom hem halv fyra. Jag var i grovdisken och när jag väl kom hem var jag helt blöt. Tröjan samt byxorna var tvugna att hängas upp på torkning. Stört! 

 

Idag ska jag hem till busfröet André. Han har fyllt år så han skall firas. Men det är alltid underbart att träffa familjen och syrran bakar alltid underbara kakor! Mums!

 

Tror alla är trötta på att jag säger att jag älskar mitt liv. Mina statusar på facebook handlar nästan enbart om hur bra jag mår och hur lyckligt lottad jag känner mig av att ha så fina människor i mitt liv. Jag till och med tycker om min egna chef. Vilket privilegie är inte det? Jag vet att jag bara är 22 år, men mitt liv känns faktiskt väldigt bra ändå. Jag ramla in på ett bananskal i konstbranschen och jag vill aldrig ur den. Men sen känner jag nog som de flesta, finns det något mer än detta?

Allting har blivit en sådan vana. Man jobbar, tränar, umgås, sover, äter och så börjar det om igen. Men sen då? Jag är så trött på att festa, jag har gjort allt det dära. Jag vet vad som väntar, ett dansgolv som luktar svett med massa killar som klämmer på ens röv. WOW VAD SPÄNNANDE! Det bara måste finnas något mer, det bara måste det. Men vad?