outspoken

Här sitter jag och filosiferar, har kollat på senaste avsnittet av Elsas värld, rätt bra ändå.

Tänk att bara flytta, bara dra från allting, bara sticka. Hade det varit en lättnad, eller hade man fått panik när man väl stuckit?

Jag har länge tänkt på att flytta till jönköping, det hade varit så skönt. Men sen då? När man väl flyttat, vad händer då? Det blir samma sak, samma vardag. Arbeta, plugga, sova, äta, träna och så börjar dagen om. Vart hittar folk tiden egentligen? Jag tycker att veckorna och dagarna bara flyger iväg. Helt plötsligt var det en ny måndag och en ny vecka. När ska man få tid att andas ut?

Jag har märkt att jag har ett otroligt fullspäckat schema, för att få allt att gå ihop. Jag gör saker hela tiden! Antingen är det städa eller jobba, plugga, vara med vänner, träna, träffa pojkvännen eller gå på något viktigt familjearrengemang. Det var länge sen jag satt ner och inte tänkte på något som behövde göras. Igår somnade jag 02 för jag kunde inte somna, vilket berodde på att jag tänkte på allting jag måste göra. Man kan inte längre slump ringa en kompis och ta en fika, utan nej det måste planeras in. Jag är så trött på att planera att jag vill kasta min kalender åt helvete, men då skulle även mitt liv flyga åt helvete. Så jag antar att det inte lär hända. Jag borde ta ett kort på min kalender, så ni ser vad jag talar om. Det är sjukt.

Jag längtar tills nästa julkalenderavsnitt. Kikar alltid på det när jag äter frukost och så saknar jag mina syskonbarn, jätte mycket. Jag vill bara krama om dom och berätta hur mycket jag älskar dom. Såg min systerson uppträda i helgen. Han dansar street, vilket är helcoolt. 11 år och alla i dansgänget kikade på André som om det vore på liv eller död. André dansade klockrent, hans polare var lite för beroende av André. Minsta snesteg André gjorde, gjorde att alla i hela gruppen tappa bort sig. Haha :) Det var lite roligt att se. Men jag är stolt över honom, otroligt stolt.

Och Moa som blivit så stor, söta Moa som alltid låg i min famn och målade teckningar har skaffat sig pojkvän! Hon sminkar sig och gör i ordning håret. 10 år gammal? Går inte ungdomen för snabbt?! Tydligen gör alla flickor det i hennes klass. Ibland tycker jag det är charmigt och ibland blir jag orolig. Ska inte barn, bara få vara barn? Men jag älskar henne ändå, även fast att jag inte får pussa på henne publikt längre "det är pinsamt" säger hon.

Ha det fint, nu ska jag återgå till min bok om sömn!

Puss Johanna

Du säger att du inte bryr dig, men jag ser igenom dig. Jag ser dig. Glöm inte att jag känner dig ut och in,

glöm inte att jag en gång var din. Glöm inte att jag fanns där i vått och torrt, glöm inte allting som var gott.

Bara för att jag inte vill vara din vän, betyder det inte att jag inte bryr mig. Jag kommer alltid att bry mig. Jag har älskat dig och jag kommer alltid att älska det VI var tillsammans. Jag kommer aldrig radera våra foton, jag kommer aldrig sluta minnas. Minns du när vi sa "mycket, lite eller mitt emellan?" det kommer alltid vara vårat, precis som jag lova. Men mer är det inte. Vi kanske kan vara vänner någon dag, någon gång i framtiden.

Du måste kämpa. Du kan och jag vet att du vill. Du kan åstakomma precis vad du vill, det vet jag. Du är bra, glöm aldrig det! Vad man än förlorar, får man inte förlora sig själv.