announcement
Hej mina kära släktingar och vänner samt vackra besökare.
Med godkännande från min underbara pojkvän får jag nu skrika ut till hela världen att vi väntar ett vackert kärleksbarn. Underbart!
Det känns både skrämmande och helt fantastiskt. Det är en obeskrivlig känsla att ha en växande varelse i magen.
Som många tjejer förmodligen känner när de är gravida, är att man inte är i sitt bästa jag. Man är svullen, tjock, håret är torrt och humöret svänger som en berg och dalbana.
Tänkte svara på de frågor som jag och Mattias fått mest.
"Hur vågar ni skaffa barn så unga?"
Jo, när jag och Mattias fick reda på detta var vi båda i chock. Men vi båda har bra inkomst, jag arbetar mycket hemifrån och hur mycket vi än vred och vände på det hela - kunde vi inte finna några bra argument för att inte ha barnet. Vi båda älskar att vara med varandra, vi har samma visioner i livet och är lika familjära. Det känns bra.
"Men ni har inte känt varandra så länge?"
Nej, det klart. Vi har dejtat sen i början av december. Klart att det sätter frågetecken på saker och ting och detta var faktiskt vårt enda argument för att inte ha barnet. Men är det något jag har lärt mig inom kärlek, är att ingen kärlek har någon garanti. Det är något man måste kämpa för varje dag, hela tiden. Vi båda vet det. Sen vill vi båda vara föräldrar. Så skulle det av någon anledning ta slut *peppar peppar*, så löser vi det.
"Hur löser ni det ekonomiskt?"
Jo, som sagt så arbetar vi båda två. Tack och lov. Just att jag har det arbetet jag har och har världens mest förstående chef, gör att vi kan behålla barnet. Jag kan arbeta hemifrån samtidigt som jag har barnet. Vilket gör att jag kan spara väldigt många föräldralediga dagar, vilket gör att vi inte påverkas ekonomiskt på samma sätt som man annars hade gjort. Blir barnet sjukt av någon anledning behöver jag inte ta ledigt. Jag kan även resa tillsammans med mitt barn om det skulle vara nödvändigt. Som sagt har jag världens bästa arbete! Mattias som arbetar heltid kan ta ut föräldraledigt så mycket han vill. Men förmodligen väntar han med dem tills barnet blivit lite äldre och inte behöver mig lika mycket.
Detta är väl de mest bekymrade frågorna vi fått av våra närstående. Annars har det varit lyckoönskningar och många glada leenden. Vi har mycket stöd från både min och Mattias familj, vilket känns underbart. Ingen av oss hade hanterat detta lika bra annars. Vi båda är väldigt nära våra familjer och stöd är guld värt. Vi har även båda två underbara vänner som alltid finns där för oss.
Är för övrigt i vecka 12, vilket betyder att min bebis är helt utvecklad. Nu ska den bara växa sig stor och stark! Jag kommer skriva mycket om alla mina tankar och oroligheter och känslor. Ni får jätte gärna följa mig på min resa genom graviditeten.
Kram på er alla!
Med godkännande från min underbara pojkvän får jag nu skrika ut till hela världen att vi väntar ett vackert kärleksbarn. Underbart!
Det känns både skrämmande och helt fantastiskt. Det är en obeskrivlig känsla att ha en växande varelse i magen.
Som många tjejer förmodligen känner när de är gravida, är att man inte är i sitt bästa jag. Man är svullen, tjock, håret är torrt och humöret svänger som en berg och dalbana.
Tänkte svara på de frågor som jag och Mattias fått mest.
"Hur vågar ni skaffa barn så unga?"
Jo, när jag och Mattias fick reda på detta var vi båda i chock. Men vi båda har bra inkomst, jag arbetar mycket hemifrån och hur mycket vi än vred och vände på det hela - kunde vi inte finna några bra argument för att inte ha barnet. Vi båda älskar att vara med varandra, vi har samma visioner i livet och är lika familjära. Det känns bra.
"Men ni har inte känt varandra så länge?"
Nej, det klart. Vi har dejtat sen i början av december. Klart att det sätter frågetecken på saker och ting och detta var faktiskt vårt enda argument för att inte ha barnet. Men är det något jag har lärt mig inom kärlek, är att ingen kärlek har någon garanti. Det är något man måste kämpa för varje dag, hela tiden. Vi båda vet det. Sen vill vi båda vara föräldrar. Så skulle det av någon anledning ta slut *peppar peppar*, så löser vi det.
"Hur löser ni det ekonomiskt?"
Jo, som sagt så arbetar vi båda två. Tack och lov. Just att jag har det arbetet jag har och har världens mest förstående chef, gör att vi kan behålla barnet. Jag kan arbeta hemifrån samtidigt som jag har barnet. Vilket gör att jag kan spara väldigt många föräldralediga dagar, vilket gör att vi inte påverkas ekonomiskt på samma sätt som man annars hade gjort. Blir barnet sjukt av någon anledning behöver jag inte ta ledigt. Jag kan även resa tillsammans med mitt barn om det skulle vara nödvändigt. Som sagt har jag världens bästa arbete! Mattias som arbetar heltid kan ta ut föräldraledigt så mycket han vill. Men förmodligen väntar han med dem tills barnet blivit lite äldre och inte behöver mig lika mycket.
Detta är väl de mest bekymrade frågorna vi fått av våra närstående. Annars har det varit lyckoönskningar och många glada leenden. Vi har mycket stöd från både min och Mattias familj, vilket känns underbart. Ingen av oss hade hanterat detta lika bra annars. Vi båda är väldigt nära våra familjer och stöd är guld värt. Vi har även båda två underbara vänner som alltid finns där för oss.
Är för övrigt i vecka 12, vilket betyder att min bebis är helt utvecklad. Nu ska den bara växa sig stor och stark! Jag kommer skriva mycket om alla mina tankar och oroligheter och känslor. Ni får jätte gärna följa mig på min resa genom graviditeten.
Kram på er alla!
Kommentarer
Trackback
