outspoken

 

När man slår upp ordet vänskap, får jag fram "Vänskap är en social relation där båda parter har en ömsesidig tillit och respekt till varandra". Men vänskap innefattar mer än tillit och respekt. Det innehåller mod, kärlek, tålmod och det viktigaste av allt - att kunna förlåta. 

 

En stark vänskap kan egentligen jämföras med ett förhållande. Det krävs tid, engagemang och trofasthet. Varje dag, går ut på att bevisa att du finns där - i alla lägen. 

 

Jag och Zandra talar utan överdrift - varje dag. Vi ses mer eller mindre, varje dag (om jag inte reser med jobbet). Men jag har också privilegiet att bo granne med henne. Träffar jag inte henne på flera dagar saknar jag henne jätte mycket. Hon är min högra hand. Utan henne så är jag inte riktigt mig själv. 

 

För en tid sen räddade denna vackra damen mig ur ett rent helvete. Jag hade träffat helt fel kille, vilket Zandra inte var sen att berätta för mig - utan hon påminde mig varje dag, hela tiden. Detta gjorde självfallet den killen jag var tillsammans med helt vansinnig. Han förbjöd mig att träffa henne. Det var nu helvetet bröt lös.

 

Varje dag, hela tiden ville jag lyfta telefonen och ringa... jag fick inte ens säga Zandras namn i lägenhet utan att andra världskriget bröt lös. 

 

Förhållandet blev bara mer och mer osunt... det var inte längre bara Zandra som jag inte fick träffa. Vänner fick inte besöka oss, min egna familj fick knappt besöka oss. När de väl gjorde de fick vi inte tala om vad vi ville... allt var kontrollerat... vad jag skulle göra, vilket jobb jag skulle arbeta på, vart vi skulle bo, vad min lön skulle gå till, vad min fritid fick innefatta... ofta kom jag mig själv liggandes i en dusch utslagen av gråt. När skulle det få ett slut? 

 

Tillslut tog jag modet och ringde Zandra... jag grät och grät och grät.... och du lyssnade... trots att vi inte talat på månader... tillslut fick du mig att ta steget... jag packade mina väskor när han var på jobbet och tillslut var jag hemma i säkerhet igen...

 

Du är en av de viktigaste personerna i mitt liv. Du gör skillnad... när jag är rädd får du mig att våga. När jag är tyst får du mig att prata. När jag är ledsen får du mig att se hopp... du skapar alltid en väg för mig att fortsätta. Utan dig hade jag inte klarat mig och jag menar det. Tack för att du finns! Jag älskar verkligen dig! Du är en av få människor jag inte kan leva utan. Utan dig hade jag varit kvar där *ryser av obehag*, jag hade aldrig vågat. Tack!