Jävla verkligt

Urs, jag hade den äckligaste mardrömmen inatt... det var som en skräckfilm.

Jag bodde i en stort hus, med min mamma (vet ej vem pappan var) och en lillebror. Jag var inte mig själv, utan jag var en kille, i 7 års åldern ungefär.

I början var allting bra, viktor var också med i drömmen. Men han var inte min pojkvän utan storebror (konstigt, jag vet!) och han hade flyttat hemifrån då han hade börjat plugga, men vi pratade i telefon ibland.

Allting tog fart i köket, där jag tillsammans med de övriga i familjen satt och åt frukost. Mamma ryckte till då hon hörde ett konstigt ljud av lätta fötter. Hon bad "pappan" att köpa råttfällor, då hon anade att smådjur tagit sig in i huset.

Dagen fortsatte, jag blev avsläppt i skolan och hade lektioner, lunch och eftermiddags lektioner. Efter att jag blivit hämtad i skolan fick jag följa med "pappan" till affären för att köpa råttfällor. Jag valde ut ett par nya fällor som kommit in, dem var röda. Vi köpte 3 stycken.

När vi kom hem hjälpte jag "pappan" att sätta upp alla råttfällorna, vad jag minns tyckte jag att det var jätte spännande! Det var inte förrens närmare natten, som mamman om och om igen gick fram och tillbaka i huset på jakt på råttorna som aldrig slutade att springa. Av sömnbrist valde hon att läsa lite i vardagsrummet och tände flera ljus, för att få en mysigare stämning.

Nu när pojken sover (som jag var i drömmen) har jag överblick i drömmen. Jag ser alla, mamman ligger i soffan och läser, pappan sover djupt och pojken (jag) sover lika djupt så. Men i lillebrorns sovrum finns det någon annan. Jag ser endast silluetter av fötter som byter skepnad, från tassar till människofötter. Människofötterna var ljusa, näst intill vita. Sen hör jag ett skrik och mamman springer upp till lillebrorns rum och finner honom död. Han har kvävts av en kudde. Mamman springer in till mitt sovrum och ser mig sova djupt, hon springer in till pappan och väcker honom och ber honom ringa ambulansen och polisen. Mamman springer in till mig och skriker att jag ska packa mina saker så fort jag bara någonsin kan. Hon nämner inte lillen. Jag minns att jag började med att packa min kudde, så jag satte mig i sängen och kollade på kudden, sådär koncentrerat "ska jag ta den gröna med batman på eller kudden med nalle puh?" Jag vänder mig hastigt om, av ett plötsligt ljud. Jag ser en skepnad, över min garderob. En blek, människoliknande figur. En liten pojke i 7 års åldern. Han håller en pistol och avlossar ett skott. Skottet träffar mig i benet och jag gnyr till. Jag minns att allt tystnade och hjärtat hördes högre än vanligt. Smärtan från benet var outhärdligt, men allt jag kunde få fram var tårar. Mina ögon var koncentrerade på pojken som klättrade ner från garderoben och närmade sig mig. Han gick på alla fyra, som en hund. Sakta klättrade han upp i min säng och närmade sig mig. På nära håll var han ruskigt blek, som om han vore död. Läpparna var blåa och torra. Ögonen var rödspräckliga och näsan var blåslagen, i ena näsborren rann det blod. Han stirrade på mig och ryckte på huvudet hela tiden för att få undan den långa svarta luggen som irriterande lyckades skymma hans ögon.

Han hoppade på mig, tog kudden, la den över mitt ansikte och jag minns att jag kämpade, verkligen kämpade med hela min kropp. Jag sparkades försökte dra pojken i håret med mina armar. Jag minns att jag försökte vrida huvudet för att få en nypa luft men det gick inte...

Jag minns att jag hamnade i överblick igen. Jag såg min livlösa pojk-kropp klädd i en batman pyjamas i mitt riktiga sovrum jag har i det verkliga livet. Jag såg också en råtta springa därifrån med lätta fotsteg.

Sen vaknade jag.

URS!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0