Only time can show us

Från och med nu, finns inte ditt namn.
Tack Jesper Eriksson som fick mig att vakna till liv :) Ditt nman kommer alltid att finnas :)

Heej :) Denna veckan ska handla om att bara ta hand om mig själv. Igår gick jag nästan in i väggen. Var inte mig själv på något sätt alls.

Gick och la mig vid tre på natten i förrgår, vaknade sju igår och skulle upp och duscha och göra mig i ordning inför pontus konfirmation. Jag somnade i hans soffa på kalaset i en kvart, en timma senare vid fem kom viktor och hämtade mig, vi åkte till ett 60 årskalas. Var hemma runt ett- två på natten då jag mer eller mindre förvandlat hela min personlighet. Jag satt bara där på kalaset, nickade och log. Orkade inte göra något alls kändes det som. Det var trevligt, alla skrattade, alla dansade, det var så trevligt, jag hade kul. Jag orkade bara inte visa det.

I natt vaknade vi vid fyra av Viktors mamma som berättade om en sak som hänt på kalaset. Viktors systers kille hade blivit slagen och blod sprutade och polisen ringdes och det var fullt liv. Till en början satt jag och försökte följa med händelsen vid köksbordet, men så kände jag mig yr, som om jag skulle svimma... var tvungen att gå och lägga mig. Viktor kom sen och höll om mig hela natten <3

Så denna vecka ska jag rädda mig själv genom att börja träna igen, äta nyttigt, gå i skolan, göra alla mina läxor och umgås med min mamma. Framför allt sova, verkligen sova. Kommer nog inte ha så mkt tid med mina vänner denna veckan, förlåt. Jag hoppas att ni förstår mig. Jag behöver ta hand om mig själv!

Hoppas på mycket bloggande om träning, mat och god sömn denna veckan! Kanske får någon konstig dröm jag kan dela med mig av ;) Who knows? Only time can show us.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0