Sörjer.
Gråtit i fyra timmar nu. Kan inte sluta. Det är ingen fara med mig... som alla verkar tro. Är inte självmordsbelägen eller så. Jag bara sörjer. Sörjer det fina som har varit. Jag önskar att det inte blev såhär, men vad ska man göra? Livet måste ju fortsätta, på ett eller annat sätt.
(kunde inte se dig i ögonen... förlåt...men jag älskar dig för mycket.)
Kommentarer
Trackback
