Någon som fattar?
GREKLAND
Lyckats sova bort hela kvällen, inte bra! Men viktor kommer hit om en stund :) Skoj! Han har varit på någon shalmers grej i göteborg :)
Så vad händer ikväll? inget, mys med tv och viktor. :) HÄRLIGT!
Tizze är ute och super och är go och glad, Louise och Anna sitter och förkrökar och här sitter jag, för trött för att lägga på mascara på ögonfransarna. Men men, man måste ha tråkigt för att veta när man har kul, eller?
Saknar kreta, saknar allt med kreta, saknar norskarna, saknar david och niklas, saknar vädret, saknar conny och lotta, saknar mishka och hans flickvän, saknar finskarna och mads och frederik, speciellt frederik. Känns så dumt att vi avslutade resan som osams, även fast vi prata ut på mail så känns det ändå så ovärt. Inget "hejdå". Men vi skulle ju tillbaka till grekland i sommar, som tur är.
Idag har vi haft nationella prov i Svenska B. Det gick förvånadsvärt riktigt bra. Blev rätt så nöjd när jag lämnade in uppsattsen. Efter uppsattsen så drog jag och Louise hem till henne för att färga hennes hår som blev riktigt lyckat. Jätte fin blev hon :) Sen stack jag till komunhuset för att skriva på papper om sommarjobb och sånna bra saker. Känns bra att ta hand om saker och ting själv för en gång skull och inte springa till mina föräldrar. Mer vad ska man säga, vuxet? 
Tänkte skriva ett inlägg om kärlek, men det blev massa annat trams. Men när vet man egentligen när det är rätt? Hur vet man att man inte springer in i fel stig? Jag vill trampa rätt, vill inte springa i fel armar och sedan ligga hos Louise och gråta ut. Är trött på mig själv att jag tröttnar så lätt. Eller att jag är velig. Är trött på att jag kräver att andra ska lita på mig, när jag inte ens kan lita på mig själv. Ena dagen känner jag något, andra dagen känner jag något annat. Alla säger att när man väl träffar den dära killen, så vet man bara. Då är det inga frågetecken i luften... då är allt bara så enkelt. Jag vill ha det enkelt, vill inte ha något trams eller bråk. Jag vill bara vara och kunna se på mig själv och le, vara stolt över att jag gjort rätt.
Tizze, om du läser detta så ta det inte illa. Du vet att jag tycker om dig som fan. Det gör jag verkligen. Är bara oense inombords. Kanske depp efter resan, då allt verkar vara så dystert här i sverige. Alla är bara ledsna hela tiden, alla råkar ut för trubbel. Jag läste en bok när jag var iväg på resan som inspirerade mig mycket, speciellt inom kärlek. Den heter "ibland bara måste man"... han nämner kloka ord där inne... "kärlek är inte ord, det är handlignar, man ska visa att man älskar någon, när man gör det, då är det rätt". Jag har aldrig haft den dära killen som kommer med rosor, eller skriver en låt. Har däremot haft många som pratar en hel del och använder munnen mer än sina handlingar. Jag är trött på det. Så jävla trött. Någon som fattar?
