outspoken

Jag har tänkt på det här med otrohet... när går gränsen? En vän till mig sa att otrohet är någonting som föresgår bakom ens rygg som personen inte vill ta upp med än, att det kan vara sms osv, allt möjligt som den respektive inte vill ta upp. Jag vet inte om jag kan kalla det otrohet, falskhet kanske, men inte otrohet. Vissa tjejer dampar och är rädda att ens pojkvän är otrogen jämt och ständigt, andra tjejer är cool lugna och tror aldrig att ens pojkvän skulle kunna göra något... jag känner att det är svårt att förlåta falskhet, för det bygger upp sår i hjärtat, bildar förtvivlan... förtvivlan som aldrig var där innan... osäkerhet... man vet inte om man gör något fel... om det är ens eget fel? man blir ledsen... blir ledsen för småsaker... så fort det kommer tecken på något ovanligt blir man rädd... händer det igen?