Snödroppar
När jag gick hem idag från jobbet, kunde jag inte låta bli att upptäcka dessa. Ser jag i synville eller börjar det faktiskt komma snödroppar? Sist jag kollade så var det fortfarande Januari, men ett tecken som detta visar på att det bli vår. Blir det inte ett antal minus snart, så är våren på god väg :)
Ibland behöver man bara lyssna
Jag och pappa när jag var liten :)
Idag efter jobbet har jag bara suttit och lyssnat på pappa. Han har berättat otroliga berättelser om hans uppväxt. Ibland tror jag att man behöver det, bara prata av sig. Jag är så faschinerad av allt han har att säga. Han har alltid varit duktig på det där, att tala och beskriva saker i detalj. Han målar upp en värld, så att det känns som att man varit där eller befinner sig i den när han väl talar.
Jag minns att jag alltid somnade till hans berättelser när jag var liten. Jag längtade alltid till att sova, för att höra hans inlevelserika historier.
En dag ska jag skriva en bok om min pappa. En dag och det har jag lovat honom. Jag vet till och med vad första boken skall heta "Jag älskar dig". Det ska inte handla om att jag älskar pappa, utan det ska handla om hur han 5 år gammal fattar ett avgörande beslut. :)
Min pappa är världens starkaste människa, precis som spådamen sade till honom vid 4 års ålder. "Människor tror att du är svag, men det är tvärt om, du är en av de starkaste"
Arg Johanna
Någon som kollar på debatten nu eller?! På SVT2.
Jag tycker iaf att Juholt gör ett skitbra jobb! Bra beslut att ta "semester" och vila upp sig efter bojkotten. Kom igen Socialdemokraterna!
Jag vet att till och med mina närmaste är Moderater och visst jag har inget emot att dom satsar på företagsamheten, jag har inget emot att sjukhusen blir allt mer monopol, jag har inget emot att skatten sänktes och att momsen på restauranger sänktes och att ingen jävla restaurang (förutom snabbmatsbrancshen) sänkte sina kostnader för mat och istället tar ut detta i ren vinst. Jag säger som Robert Gustavsson "jag är inte bitter". Men jag tål inte att dom tagit ifrån ungdomar chansen att plugga upp sina betyg utan att bli placerad i någon jävla särgrupp. Eller att satsa på lärlingsutbildningar? Vad fan? Berättar Moderaterna att om man väljer att ta ett sådant program att man inte har behörighet till högskolan då? NEJ? Utan då skall man läsa upp och hamna i en jävla särgrupp som inte har samma procent behörighet till klasserna på högskolan? Vart fan är Sverige påväg? Hur stora skillnader ska vi ha i sverige? Man ska inte ha så stor press på ungdomar? Hur fan ska man veta när man är 16 år vad man vill göra sen? Vad händer med dem som blir långtidssjuka och inte kan sattsa fullt ut i skolan som man skulle ha gjort om man kunde? Ska dom inte få en andra chans?
Nej nu ska man sattsa på högskoleprovet - det är andra chansen. Jag ser bara till mig själv, jag hatar högskoleprovet och det är enbart för att jag behöver TID, när jag skriver prov. Jag har alltid varit den som sitter kvar längst och tänker länge. Under press så blir jag helt cp och JA jag har koncetrationssvårigheter. Men ska det betyda att jag inte ska ha en annan möjlighet än högskoleprovet? Jag har bra betyg i många ämnen, väldigt många ämnen. Men jag har en svaghet - matte. Vilket jag får sota för. Jag måste plugga upp Matte A,B och C. För annars kommer jag inte in. Det räcker inte med G. Man måste ha MVG.
Jag tycker inte att det är okej att säga "ungdomar orkar inte, därför ska dom gå lärlingsutbildningar och få dålig lön i framtiden för dom orkar inte", nehe? Okej. Så då ska dom inte få en andra chans när dom väl orkar Reinfeldt? Ja, man kan vara skoltrött, men det betyder inte att dom inte vill sen! Jag känner så många som har så jävla bra betyg i mycket, men det räcker inte för dom har inte det i allt! Men att rätta till det efter gymnasiet, nej det går inte, för då kommer man i en särgrupp. Varför ska man kämpa undrar jag? När fan ska man få något tillbaka?!
Berätta det för mig Reinfeldt! Gör det tydligt HUR Sverige skall kunna konkurrera med de resterande världens smartheads när vi inte kan läsa upp våra betyg utan att särbehandlas?
Kan man vara såhär kär?
Hej mina vackra vänner :)
I helgen har jag kopplat av med min älskling och hans familj. I fredags var jag en stund med Louise och Zandra, då vi tog en snabb kaffe och sedan bar jag iväg till underbara Göteborg. Där överraskade min älskling mig med ostbågar som han vet att jag ÄLSKAR! Haha och filmmys och massor av tända ljus. Han skämmer bort mig, tihi.
På lördagen var vi bjudna på middag hos Kristoffers mamma, där även hans syster var :) Vi åt oxfilé och spelade massor av roliga spel.
Idag har vi bara myst, hela dagen och ätit god mat och kollat på film efter film typ haha :) Vi såg bland annat madagaskar 1, som var hur mysig som helst. Även fast att man kan varje replik utantill - är den bara SÅ charmig!
Kan man vara såhär kär? Ja, det var min titel idag. För det är precis det jag sitter och tänker på. Kan det kännas såhär rätt? Finns det något som är "den rätta"? Om det finns det, är detta så nära man kan komma :) För min älskling är bara SÅ underbar! Har aldrig varit med om att en människa kan läsa av mig så fort och så enkelt, som en öppen bok.
Det är småsakerna som räknas och det tycker verkligen jag. Som en ros. Man kan köpa roser vart som helst, man kan köpa ICA-rosor (vilket är det mest opersonliga man kan köpa till en flickvän), men att få en ros, en ensam fin liten ros, är något av det vackraste jag vet. För då vet man att personen gått in i en blomsterbutik och faktiskt valt ut rosen. Det gör det hela mer personligt, mer engagerat och mer vackert. Eller som ostbågarna, eller som ett vackert sms, eller en delaktighet "tycker du såhär, eller föredrar du detta?".
Många har haft sina åsikter om ålder och så vidare, "då jag snart är 21 och kristoffer är 26) och det är inte bara en siffra, mina damer och herrar. Utan med varje år följer också visdom och erfarenheter. Erfarenheter som jag ser det är ett privilegie att kunna få ta del utav. För första gången i hela mitt liv, känner jag att jag kan utvecklas som människa i ett förhållande. Det är så otroligt underbart. Jag får se problem och situationer ur annorlunda perspektiv som jag inte sett innan - vilket är helt faschinerande.
Jag älskar människor som kan stå upp för sig själva. Exempelvis är Kristoffer som sexigast när han skäller på mig, jag vet inte varför - men det är sjukt attraherande. När en kille är mesig och inte har egna åsikter eller inte vågar säga till, kan jag faktiskt bli rent av elak. Jag kör över folk. När en person då bemöter mig och inte tillåter mig att göra det, vinner den min respekt helt enkelt. (Wierdo? I know)
Nej, nu ska jag sova. Ska upp om 5 timmar, börjar ju på mitt nya schema idag (klockan är över 24). God natt mina kära!
Puss
Tiden
Här sitter jag och filosiferar, har kollat på senaste avsnittet av Elsas värld, rätt bra ändå.
Tänk att bara flytta, bara dra från allting, bara sticka. Hade det varit en lättnad, eller hade man fått panik när man väl stuckit?
Jag har länge tänkt på att flytta till jönköping, det hade varit så skönt. Men sen då? När man väl flyttat, vad händer då? Det blir samma sak, samma vardag. Arbeta, plugga, sova, äta, träna och så börjar dagen om. Vart hittar folk tiden egentligen? Jag tycker att veckorna och dagarna bara flyger iväg. Helt plötsligt var det en ny måndag och en ny vecka. När ska man få tid att andas ut?
Jag har märkt att jag har ett otroligt fullspäckat schema, för att få allt att gå ihop. Jag gör saker hela tiden! Antingen är det städa eller jobba, plugga, vara med vänner, träna, träffa pojkvännen eller gå på något viktigt familjearrengemang. Det var länge sen jag satt ner och inte tänkte på något som behövde göras. Igår somnade jag 02 för jag kunde inte somna, vilket berodde på att jag tänkte på allting jag måste göra. Man kan inte längre slump ringa en kompis och ta en fika, utan nej det måste planeras in. Jag är så trött på att planera att jag vill kasta min kalender åt helvete, men då skulle även mitt liv flyga åt helvete. Så jag antar att det inte lär hända. Jag borde ta ett kort på min kalender, så ni ser vad jag talar om. Det är sjukt.
Jag längtar tills nästa julkalenderavsnitt. Kikar alltid på det när jag äter frukost och så saknar jag mina syskonbarn, jätte mycket. Jag vill bara krama om dom och berätta hur mycket jag älskar dom. Såg min systerson uppträda i helgen. Han dansar street, vilket är helcoolt. 11 år och alla i dansgänget kikade på André som om det vore på liv eller död. André dansade klockrent, hans polare var lite för beroende av André. Minsta snesteg André gjorde, gjorde att alla i hela gruppen tappa bort sig. Haha :) Det var lite roligt att se. Men jag är stolt över honom, otroligt stolt.
Och Moa som blivit så stor, söta Moa som alltid låg i min famn och målade teckningar har skaffat sig pojkvän! Hon sminkar sig och gör i ordning håret. 10 år gammal? Går inte ungdomen för snabbt?! Tydligen gör alla flickor det i hennes klass. Ibland tycker jag det är charmigt och ibland blir jag orolig. Ska inte barn, bara få vara barn? Men jag älskar henne ändå, även fast att jag inte får pussa på henne publikt längre "det är pinsamt" säger hon.
Ha det fint, nu ska jag återgå till min bok om sömn!
Puss Johanna
Återblick
Du säger att du inte bryr dig, men jag ser igenom dig. Jag ser dig. Glöm inte att jag känner dig ut och in,
glöm inte att jag en gång var din. Glöm inte att jag fanns där i vått och torrt, glöm inte allting som var gott.
Bara för att jag inte vill vara din vän, betyder det inte att jag inte bryr mig. Jag kommer alltid att bry mig. Jag har älskat dig och jag kommer alltid att älska det VI var tillsammans. Jag kommer aldrig radera våra foton, jag kommer aldrig sluta minnas. Minns du när vi sa "mycket, lite eller mitt emellan?" det kommer alltid vara vårat, precis som jag lova. Men mer är det inte. Vi kanske kan vara vänner någon dag, någon gång i framtiden.
Du måste kämpa. Du kan och jag vet att du vill. Du kan åstakomma precis vad du vill, det vet jag. Du är bra, glöm aldrig det! Vad man än förlorar, får man inte förlora sig själv.
if i only could touch your lips
Jag tänkte på en sak
Det här med förhållande och så, visst är det svårt? Jag vet själv att jag varit en apa rent ut sagt och kanske tagit min fina, fina viktor lite förgivet. Men ibland är det bra med ett wakeup call, som säger att det man faktiskt har, kanske man inte alltid kommer att ha. Å det behövde jag, verkligen.
Jag kan bara se till mig själv och jag vet att alla där ute går runt och frågar sig själv vem det är man skall satsa på och vad som är rätt och vad som är fel. Det kanske är det som är felet? Att man ska sluta fundera hela tiden. Bara för att man får ett down, så betyder det inte att det är den enas fel eller den andras. Faktum är att det är båda parters fel. Som med attityd, något som jag lärt mig på jobbet, att det inte är fel att förlora attityden. Man måste bara lära sig att hitta den igen. Ju bättre man blir på det, ju snabbare kommer attityden tillbaka. Att gå runt och sura hela tiden löser ingenting, absolut ingenting. Prata om det, lämna det bakom er och lär er från det. Även om jag inte vet om det är Viktor jag kommer spendera hela mitt liv med, så går jag ändå med tron om det. För om man inte tror på det, kommer det aldrig att hända. Tappa inte tron kära underbara människor! Det är bara sånt slöseri med enerig :)
Pussis!
Sova,sova,sova
Hej! Har inte haft tid att skriva så mycket här :) jobbar hela, hela tiden! Men idag gör jag ett försök då jag är lite krasslig. Har lagat matlådor idag för hela veckan, duktig? JA! :) Köttbullar gjorde jag idag för första gången, gör gott! :)
Saknar min fina viktor <3 Men får träffa han ikväll då det blir tacos! Ne, nu ska jag sova igen, så jag orkar jobba imorgon! Tidigt? Ja, men måste ju bli frisk! Inga pengar rullar in när man slöar!
pusspåer
Shsss
Idag har jag förberett en överraskning till Louise :) Har packat ner två matlådor och förberett kaffe :) Istället för lunch ska vi ha en picknick :D hoppas vädret är med mig :)
<3
Du tog min hand och blåste
varm luft mellan mina knogar
Kysste min handflata
Och flätade in dina fingrar
Tills vi var vilda, tilltufsade
Och inte hade någon aning
Om det var dina eller mina fingrar
Vi petade på i mörkret
Under täcket fanns nya världar
Nya dimensioner på tidigare äventyr
Och nya aktiviteter som kunde blåsas upp
Till gigantiska proportioner
Bara vi två hade rätta knycken
Rätta fantasin
Ingenting är ogjort
och jag ångrar ingenting.
v
Ge mig studenten!
Jag är inte alls motiverad för fem öre i skolan! MEN, tack vare min underbara vän Zandra Leverin, är jag iaf träningssugen. Imorgon blir det att gå upp tidigt, för vi ska på morgon promenad :) Älskar dig <3
Vad man än förlorar, får man inte förlora sig själv!
Jävla verkligt
Urs, jag hade den äckligaste mardrömmen inatt... det var som en skräckfilm.
Jag bodde i en stort hus, med min mamma (vet ej vem pappan var) och en lillebror. Jag var inte mig själv, utan jag var en kille, i 7 års åldern ungefär.
I början var allting bra, viktor var också med i drömmen. Men han var inte min pojkvän utan storebror (konstigt, jag vet!) och han hade flyttat hemifrån då han hade börjat plugga, men vi pratade i telefon ibland.
Allting tog fart i köket, där jag tillsammans med de övriga i familjen satt och åt frukost. Mamma ryckte till då hon hörde ett konstigt ljud av lätta fötter. Hon bad "pappan" att köpa råttfällor, då hon anade att smådjur tagit sig in i huset.
Dagen fortsatte, jag blev avsläppt i skolan och hade lektioner, lunch och eftermiddags lektioner. Efter att jag blivit hämtad i skolan fick jag följa med "pappan" till affären för att köpa råttfällor. Jag valde ut ett par nya fällor som kommit in, dem var röda. Vi köpte 3 stycken.
När vi kom hem hjälpte jag "pappan" att sätta upp alla råttfällorna, vad jag minns tyckte jag att det var jätte spännande! Det var inte förrens närmare natten, som mamman om och om igen gick fram och tillbaka i huset på jakt på råttorna som aldrig slutade att springa. Av sömnbrist valde hon att läsa lite i vardagsrummet och tände flera ljus, för att få en mysigare stämning.
Nu när pojken sover (som jag var i drömmen) har jag överblick i drömmen. Jag ser alla, mamman ligger i soffan och läser, pappan sover djupt och pojken (jag) sover lika djupt så. Men i lillebrorns sovrum finns det någon annan. Jag ser endast silluetter av fötter som byter skepnad, från tassar till människofötter. Människofötterna var ljusa, näst intill vita. Sen hör jag ett skrik och mamman springer upp till lillebrorns rum och finner honom död. Han har kvävts av en kudde. Mamman springer in till mitt sovrum och ser mig sova djupt, hon springer in till pappan och väcker honom och ber honom ringa ambulansen och polisen. Mamman springer in till mig och skriker att jag ska packa mina saker så fort jag bara någonsin kan. Hon nämner inte lillen. Jag minns att jag började med att packa min kudde, så jag satte mig i sängen och kollade på kudden, sådär koncentrerat "ska jag ta den gröna med batman på eller kudden med nalle puh?" Jag vänder mig hastigt om, av ett plötsligt ljud. Jag ser en skepnad, över min garderob. En blek, människoliknande figur. En liten pojke i 7 års åldern. Han håller en pistol och avlossar ett skott. Skottet träffar mig i benet och jag gnyr till. Jag minns att allt tystnade och hjärtat hördes högre än vanligt. Smärtan från benet var outhärdligt, men allt jag kunde få fram var tårar. Mina ögon var koncentrerade på pojken som klättrade ner från garderoben och närmade sig mig. Han gick på alla fyra, som en hund. Sakta klättrade han upp i min säng och närmade sig mig. På nära håll var han ruskigt blek, som om han vore död. Läpparna var blåa och torra. Ögonen var rödspräckliga och näsan var blåslagen, i ena näsborren rann det blod. Han stirrade på mig och ryckte på huvudet hela tiden för att få undan den långa svarta luggen som irriterande lyckades skymma hans ögon.
Han hoppade på mig, tog kudden, la den över mitt ansikte och jag minns att jag kämpade, verkligen kämpade med hela min kropp. Jag sparkades försökte dra pojken i håret med mina armar. Jag minns att jag försökte vrida huvudet för att få en nypa luft men det gick inte...
Jag minns att jag hamnade i överblick igen. Jag såg min livlösa pojk-kropp klädd i en batman pyjamas i mitt riktiga sovrum jag har i det verkliga livet. Jag såg också en råtta springa därifrån med lätta fotsteg.
Sen vaknade jag.
URS!
Jag bodde i en stort hus, med min mamma (vet ej vem pappan var) och en lillebror. Jag var inte mig själv, utan jag var en kille, i 7 års åldern ungefär.
I början var allting bra, viktor var också med i drömmen. Men han var inte min pojkvän utan storebror (konstigt, jag vet!) och han hade flyttat hemifrån då han hade börjat plugga, men vi pratade i telefon ibland.
Allting tog fart i köket, där jag tillsammans med de övriga i familjen satt och åt frukost. Mamma ryckte till då hon hörde ett konstigt ljud av lätta fötter. Hon bad "pappan" att köpa råttfällor, då hon anade att smådjur tagit sig in i huset.
Dagen fortsatte, jag blev avsläppt i skolan och hade lektioner, lunch och eftermiddags lektioner. Efter att jag blivit hämtad i skolan fick jag följa med "pappan" till affären för att köpa råttfällor. Jag valde ut ett par nya fällor som kommit in, dem var röda. Vi köpte 3 stycken.
När vi kom hem hjälpte jag "pappan" att sätta upp alla råttfällorna, vad jag minns tyckte jag att det var jätte spännande! Det var inte förrens närmare natten, som mamman om och om igen gick fram och tillbaka i huset på jakt på råttorna som aldrig slutade att springa. Av sömnbrist valde hon att läsa lite i vardagsrummet och tände flera ljus, för att få en mysigare stämning.
Nu när pojken sover (som jag var i drömmen) har jag överblick i drömmen. Jag ser alla, mamman ligger i soffan och läser, pappan sover djupt och pojken (jag) sover lika djupt så. Men i lillebrorns sovrum finns det någon annan. Jag ser endast silluetter av fötter som byter skepnad, från tassar till människofötter. Människofötterna var ljusa, näst intill vita. Sen hör jag ett skrik och mamman springer upp till lillebrorns rum och finner honom död. Han har kvävts av en kudde. Mamman springer in till mitt sovrum och ser mig sova djupt, hon springer in till pappan och väcker honom och ber honom ringa ambulansen och polisen. Mamman springer in till mig och skriker att jag ska packa mina saker så fort jag bara någonsin kan. Hon nämner inte lillen. Jag minns att jag började med att packa min kudde, så jag satte mig i sängen och kollade på kudden, sådär koncentrerat "ska jag ta den gröna med batman på eller kudden med nalle puh?" Jag vänder mig hastigt om, av ett plötsligt ljud. Jag ser en skepnad, över min garderob. En blek, människoliknande figur. En liten pojke i 7 års åldern. Han håller en pistol och avlossar ett skott. Skottet träffar mig i benet och jag gnyr till. Jag minns att allt tystnade och hjärtat hördes högre än vanligt. Smärtan från benet var outhärdligt, men allt jag kunde få fram var tårar. Mina ögon var koncentrerade på pojken som klättrade ner från garderoben och närmade sig mig. Han gick på alla fyra, som en hund. Sakta klättrade han upp i min säng och närmade sig mig. På nära håll var han ruskigt blek, som om han vore död. Läpparna var blåa och torra. Ögonen var rödspräckliga och näsan var blåslagen, i ena näsborren rann det blod. Han stirrade på mig och ryckte på huvudet hela tiden för att få undan den långa svarta luggen som irriterande lyckades skymma hans ögon.
Han hoppade på mig, tog kudden, la den över mitt ansikte och jag minns att jag kämpade, verkligen kämpade med hela min kropp. Jag sparkades försökte dra pojken i håret med mina armar. Jag minns att jag försökte vrida huvudet för att få en nypa luft men det gick inte...
Jag minns att jag hamnade i överblick igen. Jag såg min livlösa pojk-kropp klädd i en batman pyjamas i mitt riktiga sovrum jag har i det verkliga livet. Jag såg också en råtta springa därifrån med lätta fotsteg.
Sen vaknade jag.
URS!
Bra
Idag känns som en bra dag :) Vaknade upp intill undebara viktor :) Hasade mig upp mot köket där en redan färdig frukost stod och väntade på mig med nybryggt kaffe. Kan det bli bättre?
Idag blir det spanska för hela slanten! Na A och Da A Len med :) Kul! Så kommer man framåt i det ämnena också ;)
Snart är det ju slut, så det är bara att köööra! Det bästa är att vi får lärarledda ämnen nu :) Allt blir så himla lätt om man bara kan fråga "har jag förstått rätt här?", istället för att gissa hela tiden och hoppas på det bästa.
Idag ska jag stå för kaffet, Louise betalade igår :) Vi kör varannan dag, känns bättre då :) Vi borde prata med den nya rektorn om en kaffebryggare, den hade hjälpt oss spara flera hundra i månan :)
Förresten borde dom GE oss en. Så mycket dom har förstört för oss.. pågrund av förra rektorn. Inte bra.
Men idag är en bra dag :)
På fredag ska också bli en bra dag, då ska jag och flickorna fira underbara Jennie som har blivit hela 20 år nu :)
Stora tjejen :)
Koll på livet
Hejhej allihopa :)
Sitter i skolan, som vanligt. Höhö
Nej, men har precis varit hos syven och det ser mycket lovande ut, får bara läsa matte B och matte C efterskolan, så blir detta kanoners. Blir nog en ekonomutbildning om ett år, om det går vägen som jag planerat.
Nu ska iaf Lars-Erik hjälpa mig och Louise en dag i veckan att plugga inför högskoleprovet. Så det känns bra :)
Känns skönt att ha planer. Många tycker att sista terminen är fy och fasa. Men det börjar kännas tryggt nu.
Jag kan ju faktiskt grejja det här! Allt löser sig - bara man vill!
Idag är det riktigt fint väder :) Jag och Louise tog en promenad på lunchrasten. Så skönt. Efter skolan ska jag följa med henne hem och låna hennes solarium en stund. Skönt att få lite färg i ansiktet :)
Efter det ska jag på en promenad med Julia, ska fråga Viktor om han vill följa med :) På kvällen blir det middag hos pappa, han ska baka pizza. GOTT! Ringde honom inatt, sådär impulsivt och sade att jag saknar honom.
Det blir ju inte att man ses så ofta när det är så mycket plugg.
Förra terminen trodde "folk" att jag och Louise aldrig pluggade bara för att vi inte hade många lektioner.
Men om man säger såhär - vi hade inte många lärarledda lektioner. För vi läste på lärcentra. Om ni vet vad det är? Denna terminen är det 1350 poäng som är pågående. Så vi har en hel del att göra.
Jag och Louise har kämpat att få tillbaka vårat gymkort då jag har 3 ämnen utanför chemat och hon 2 ämnen.
VI FICK DET! På Friskis&Svettis :) Skönt!
Känns som att jag börjar få koll nu, så jävla underbart!
Och dom som säger att vi inte pluggar, kan ju kolla på våra betyg efter studenten! I like it!
Theresia Maria Kortelainen
Vi alla minns vår vackra Theresia. Det var mer än 5 år sen hon försvann nu. Förr tände jag alltid ljus utanför hennes hus och lämnade en röd ros. Jag har slutat. Jag vet inte varför, det var 2 år sen jag var där sist. Jag önskar att det fanns en grav, som jag kan gå till och bara få gråta ut. Men nu hittade jag den här underbara sidan, som hennes föräldrar skapat. Här kan man minnas tessa, skriva till henne och bara få sörga henne. Vill ni tända ett ljus för henne, så gör det här.
http://www.tillminneav.se/showPage.php?id=227&tab=candles
http://www.tillminneav.se/showPage.php?id=227&tab=candles
10 sanningar om mig
- Jag jagar upp mig själv inför läxor och prov. Får jag inte alla rätt på ett prov kan jag må dåligt över det i flera veckor.
- Jag är svag för killkläder. (Hade jag varit kille, hade jag haft den snyggaste stilen i världen!!!)
- Jag är fruktansvärt stökig av mig. Jag borde ha en varningskylt på min sovrumsdörr "Varning, golv saknas, var vänlig och hoppa över kläderna" eller något.
- Jag sover alltid i en t-shirt. Det är det bästa jag vet, en stor t-shirt!
- Det första jag ser på, när jag möter en ny människa är tänderna. Hygienen är viktig!
- Jag är familjekär. Det finns inget som muntrar upp mig mer än en familjemedlem!
- Jag är svag för kaffe, minst 3 koppar om dagen!
- Mjukisbyxor, finns det något bättre? Att se mig i mjukis, stor t-shirt och inget smink är en vardag.
- Jag är rädd för likmaskar :S ÄCKLIGT!
- När jag var 7 bestämde jag mig för vad min framtida dotter kommer att heta (om jag får någon) Olivia :) Älskar det!
En kännedom om sig själv.
Idag började min dag med att Julia ringde och väckte mig, vilket var tur då klockan var 11. Så jag klädde på mig och gick på en promenad med Sixten :) Efter det tog jag det lugnt hemma, städade och diskade. Vid 1 kom viktor med lite mat, vi gick upp till Julia och åt där. Sedan gick jag ut med Sixten igen :)
Efter det gick jag hem till Louise. Vi hade ett väldigt intressant samtal. Om oss själva, om hur vi reagerar i olika sammanhang. Vi diskuterade en del och kom fram till att vi är väldigt lika varandra när det kommer till hur vi hanterar olika situationer. Vi båda två har väldigt svårt för att förlåta.
Jag vet att jag bara kan se till mig själv... och vi diskuterade vår barndom, som också var väldigt lika.
Gör någon något mot mig, kan jag må dåligt av det i månader, eller så går det aldrig över. Helt beroende på om man pratat ut om det eller inte. Pratar man inte ut om det, glömmer jag det aldrig. Det är något som både är positivt och negativt. Positivt är att jag lätt kan se vad som passar mig och mina egna behov. Det dåliga är att jag har väldigt lätt att släppa taget om saker, speciellt människor. Blir man riktigt "ovänn" med mig, ignorerar jag människan. Tyvärr blir det som om människan aldrig funnits, ungefär. Vilket såklart inte är bra! Men ofta beror det helt enkelt på att man inte pratat ut om vad som hände. Vissa oskrivna regler i samhället påverkar såklart om man kan prata ut eller inte. Ofta har ett bråk flera medparter. "Någon har sagt till någon som helt klart är säker på att detta är sant, men berätta inte, ifall att den får reda på att det var jag som sade det, för jag vill inte ha bråk", jag vet inte hur många gånger jag har hört det där! Och så jävla lojal som jag är kniper jag käften. Men det betyder att jag aldrig får prata ut med dem som jag egentligen borde göra det med, vilket också bygger upp en så himla stor aggression inom mig. Vilket med tiden utvecklas i hat. Vad är sant? Vad är falskt? Man vet inte vad man ska tro - för man får inte fråga. Invecklat? - JA!
Den enda människan i hela världen som jag kan prata om ALLT med är Louise. Den enda. Och tack gode gud för att hon finns! Vad hade jag annars gjort? Vi har bråkat så vi skriker luften ur lugnorna, skrattat så vi gråtit, gråtit av sorg, gått hand i hand bara för att vi vill och funnits där för varandra vid minsta lilla situation - både bra och dåliga. Jag har sett dig utvecklas så mycket som människa och det är det som är så roligt, vi har förändrats tillsammans, kämpat tillsammans och åstakommit saker tillsammans. Våra äventyr ihop är dyrbara och jag skulle inte byta ut dig mot något i hela världen! Bara du finns - blir allt bra :) <3 Att förlora dig, vore att förlora en bit av mig själv. *ler* Du betyder!
Julafton med familjen Johansson och Olle såklart
En riktigt mysig kväll, med överraskning av Tomten, som var Olles verk. Han skulle köpa tidningen och en stund senare knackar det på dörren och tomten kommer in. Första gissningen var att tomten såklart var Olle, men vid närmare eftertanke så förstod man att det inte var han. Olle kom sedan med en tidning och vi alla började skratta. Dessutom tyckte våran tomte om öl och att skämta. :)
Jag fick det nya the sims spelet av Viktor :D Haha, han känner mig för väl ^^ Dessutom fick jag pressentkort på kicks. Det roliga var att jag också fick det av Julia, Viktors syster. Så nu har jag 500 kr att spendera där. Inte illa!
Jag fick också långa vantar (från armbågen till fingrarna, fast som om man klippt bort fingrarna. Beskriver dåligt, men vet inte vad det heter men jätte fina!) och en rosa vattenflaska som jag kan ha när jag ändå är så duktig :)
Imorgon bär det av till Linnéa för att spendera Julen med kusiner och mostrar :) På juldagen kommer Sarah hem <3 Underbart!
Mamma <3
Idag började jag min morgon med att äta en stor frukost med ägg, knäckebröd, kaffe, te och juice med mamma. Samtidigt kollade vi på en film som heter Eat, Pray, Love med Julia Roberts som huvudroll. Filmen var helt okej, men det bästa var att ha en ordentlig morgon med mamma. Jag minns inte senast vi hade det. Hennes kalender är alltid full av äventyr + att hon pendlar till göteborg varje morgon, så blir det att vi inte ses så ofta.
Jag har även hälsat på min systers familj, träffat Moa och André lite, vilket var uppskattat. Neo var busig som vanligt, men lugnande ner sig när jag han fick sina klappar :)
Jag har även fått en julklapp av pappa! En jätte stor fin halsduk, precis vad jag ville ha :)! Måste ta kort på den och lägga upp! Pappa betalade även min mobil räkning (A) på 1500 kr ooooooooooops.
Ikväll kommer älsklingen, det ska bli mys! Men vi ska nog vara hemma hos honom. Det var så länge sen!
Imorgon blir det att handla det sista inför jul :) Det ska bli underbart att få träffa alla kusiner snart igen!
Love
